kärnfamiljen? bah.

nu när det är hundra år sen vår älskade astrid lindgren föddes så har hon en förmåga att dyka upp som gubben i lådan i alla möjliga sammanhang. eller hon och hon, det är ju snarare så att folk associerar allt möjligt med henne och hennes författarskap; barn, barnhistorier, böcker, barn som läser böcker.. ja, osv. de flesta är väl i och för sig ganska nyktra i sina associationer, men inte tanten som förra veckan eller liknande skrev insändare till sydsvenskan där hon ojade sig över någonting i stil med att man aldrig fick se den fina välmående kärnfamiljen någonstans, LIKT I ASTRIDS SAGOR.

om vi nu bortser från hur hon kunnat undvika all kärnfamiljslikriktning media och politiker sysslar med så kommer vi till den andra punkten, alltså den fina välmående kärnfamiljen i astrids sagor. ursäkta? har vi månne läst samma astrid lindgrenböcker eller sett samma filmatiseringar? för jag måste säga att om det är någonting som jag associerar med hennes sagor så är det just avsaknaden av den fina välmående kärnfamiljen. några exempel

• pippi långstrump har ingen mamma och hennes pappa är sjökapten på söderhavet
• emil i lönnebergas pappa är allt annat än en balanserad familjefar och emil själv en typisk bråkstake till son, en sån som vi numera diagnoserar med adhd såfort vi får chansen
• familjen melkersson i saltkråkan som bara har en pappa
• kajsa kavat som blev lämnad till mormor att ta hand om
• bröderna lejonhjärta vars pappa lämnade dom när skorpan var liten
• ronja rövardotter som växte upp i en hel borg full av rövare och drog ut i skogen när hon ville lära sig själv om livet
• rasmus på luffen som växte upp på ett barnhem och hittar en fadergestalt i luffare oskar

dessutom lever en hel del av hennes karaktärer rövarliv på ett eller annat sätt, även de till synes mer anpassade barnen (tommy och annika t.ex.) och sådant beteende brukar inte ses som accepterat i fina välmående kärnfamiljer.

visst finns den välmående kärnfamiljen också (bullerbyn osv), men att associera astrid lindgren med den är, i min mening, att bortse helt från att astrid faktiskt hade något att säga, att hon alltid ställde sig på barnens sida, oavsett deras omständigheter, att det i hennes sagor är precis lika bra att vara pippi långstrump som annika som kajsa som ronja som rasmus. att familjesituationen barnen växte upp i var sekundär. så jag tror snarare att astrid skulle tycka det var ganska bra att det får lov att finnas andra familjebildningar än den fina välmående kärnfamiljen.

astrid själv var ju rebellisk sägs det; fick ett utomäktenskapligt barn på 20talet och har enligt rykten uttalat sig om att "kärlek, det har jag bara känt till mina barn". så det så.