pappa mamma barn

läs: http://www.sweet-juniper.com/2010/07/open-letter-to-all-busybodies.html

oh, så bra. nu går det kanske inte att jämföra rakt av med hur det ser ut här i sverige, eftersom klimatet är lite annorlunda med föräldrapenning för det första och för det andra föräldrapenning för _båda_ föräldrarna (även om det fortfarande såklart till väldigt stor del utnyttjas av mammor), så attityderna är möjligtvis lite mer öppna till pappor som tar huvudansvaret för sina barn här.

påminner mig om när jag kom tillbaka till jobbet när L var (snart) 7 månader och ngn mer konstaterade än frågade om han alltså börjat på förskola nu då, och när jag svarade "nej. han har en pappa." förvånat undrade hur det då blev med amningen..?

för det första är det fruktansvärt tragiskt att det i den här personens hjärna var så långsökt att pappan skulle vara hemma med barnet att den istället antog att det var förskola som gällde. för det andra fattar jag fortfarande inte vad amning har med saken att göra. jag kan väl lika lite amma på dagarna (när jag är på jobbet) vare sig L skulle varit på förskola eller med sin pappa? eller tänkte han att det fanns "ammor" på förskolan? eller var det ngn sorts konstig "amning = kvinnor"-koppling, och eftersom det (tyvärr) arbetar mest kvinnor på förskolor, så var det självklart att det var där L hörde hemma när han var så liten, hellre än hos sin pappa?

jag blir så jävla förbannad på den här konstiga föreställningen som är så utbredd: att små barn behöver sin mamma mer än sin pappa. att det ska finnas ngt magiskt (men på ngt sätt ändå rent biologiskt!) band mellan mamma och barn, som t o m verkar kunna utökas till att omfatta främmande kvinnor. vilken kvinna som helst är bättre lämpad att ta hand om små barn än vad män är! om det inte rör sig om flera kvinnor som ska ta hand om och uppfostra ett barn tillsammans förstås, då är det helt onaturligt och fel!

den motsägelsefulla logiken bakom dessa "argument" fortsätter att undgå mig. jag är ledsen, men argument som refererar till naturen, apor, vad som är naturligt, vad som är "kvinnligt" och "manligt" har ogiltigförklarats och motbevisats så många gånger nu att det är dags att ni kommer på ngt nytt. så, berätta för mig hur och varför mitt barn har farit illa av att hans pappa haft och har huvudansvaret för honom sen han var 7 månader. förklara gärna också hur det kommer sig att L nu (och har ett bra tag) tyr sig till sin pappa när han är ledsen och vill tröstas, eller i allmänhet föredrar sin pappa? det låter ju helt onaturligt! att ett barn väljer en man över en kvinna! jag tänker att det beror på att barn helt enkelt tyr sig och skapar starkare band till den vuxna som tar hand om dem och tillbringar mest tid med dem, men det låter väl som en alldeles för enkel och praktisk förklaring. det har ju inte ens med naturen att göra!

(det blev ett väldigt heteronormativt inlägg här tyvärr, men attityder kring mamma-mamma eller pappa-pappa är en helt annan problematik som förtjänar en egen text)

hört i avtalsrörelsen

under rubriken Saker Som Provocerat Mig På Sistone vill jag nämna en fantastisk löpsedel för den lika fantastiska tidningen City Malmö, eller vad den nu kan tänkas heta här nere. knappt värt pappret den är tryckt på. det var för en vecka sen eller två när handels hade varslat om strejk ifall arbetsgivarna vägrade släppa ifrån sig sina slantar (vilket dom ju är kända för att göra), och gjorde mig så arg att jag helt glömde att jag hade kameran i väskan, så jag kan tyvärr inte återge den ordagrant. jag parafrerar,

handels kan sabba din påsk

ok, låt oss backa lite nu. det här med journalistik. visst vet vi sedan länge att det inte finns nåt som heter opartisk, framförallt inte i dagspressen, men ni låtsas ju inte ens! är det journalistik? att så tydligt ta ställning i avtalsrörelsen.

och vilka tror ni är er läskrets egentligen? arbetsgivarna? tycker ni verkligen att det är viktigare att affärerna är öppna och varorna levereras under påsken än att handelsanställda har drägliga arbetsvillkor året om? det måste ju vara det ni tror att er läskrets tycker, eller det ni vill att dom ska tycka. de handelsanställda, som utgör en stor del av oss alla och alltså säkert även er läskrets, och som förövrigt har ett av landets sämsta kollektivavtal till att börja med, försöker ni få dom - era läsare! - att skämmas för att de vill ha bättre villkor? jag hoppas folk är rakryggade nog att se er för vad ni är och slutar läsa er jävla skittidning.

översättningar?

on a lighter note än zillas, så såg jag bokhoras fredagsfråga från i fredags; Vilken bok skulle du vilja kunna läsa på orginalspråk? och mina svar skrek mig i ansiktet.

Kafka - vad som helst av honom faktiskt - på tyska, och Anna Gavaldas Ensemble, c'est tout. alltså Tillsammans är man mindre ensam, på franska.

och ni?

TÄNK EFTER!

så, kollade på ett avsnitt av momversation (http://www.momversation.com/episodes/r-word-it-ever-ok-use-it) där de diskuterade om det är OK att säga "retard" som en nedlåtande term i allmänna diskussioner eller inte. nu skiter jag i bakgrunden till avsnittet (står sammanfattat under avsnittet om ngn är intresserad) och den amerikanska kontexten och kör direkt ur ett svenskt perspektiv. så, här i sverige är det väl "efterbliven" som har ungefär samma betydelse och används på samma sätt. skulle även vilja räkna in "CP" och "mongo".

DET ÄR FAN INTE OK! det är ALDRIG ok.

det här är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat, som gör mig arg och ledsen och som jag kan prata/skriva om hur mkt som helst. det tog t o m emot att skriva ovanstående termer, trots kontexten jag skriver dem i.

så vad jag undrar är: varför i helvete måste folk använda dem? hur kan det vara kul? hur kan folk säga att det är harmlöst? KAN NI INTE SÄGA NGT ANNAT? varför envisas med att använda termer som inte bara är totalt respektlösa men också potientiellt sårande och diskriminerande? om ngn använder "mongo" för att beskriva en person som de tycker är dum i huvudet, hur kan det vara harmlöst? det är ju en negativ jämförelse, som går ut på att personen som fick termen kastad på sig "är lika dum i huvudet" som en person med Downs syndrom (det här tog också emot att skriva, trots att det inte är mina åsikter). eller hur? HUR kan det vara ok? hur kan jag inte ta illa upp och bli jävligt förbannad när jag hör sånt? personer med utvecklingsstörning/speciella behov har redan en låg status i vårt samhälle och folk gör det värre med sin jävla tanklöshet.
jag har hört många argument som går ut på att det "bara är ett ord", att "det betyder inget" och "var inte så politiskt korrekt".
det är skitsnack! det är inte bara ett ord, det är ett ord med betydelser och associationer som inte bör användas på ngt annat sätt än neutralt beskrivande för fenomenet det syftar på. det betyder jävligt mkt! för mig och för många andra, så tänk för helvete efter! och för sista gången, politisk korrekthet har INTE ETT JÄVLA SKIT med saken att göra. DET HANDLAR OM RESPEKT! respekt för sina medmänniskor.

så tänk efter.