hört i fikarummet:
(han) - så du fick laga maten trots att det var hemma hos henne?
(annan han) - ja..
(han) - du är hårt hållen du. (höhöhö) hon säger 'gör det!' och du 'jaa'.
--
det är ju tydligen fortfarande så, i folks huvuden, att män inte kan laga mat frivilligt, eller ännu värre, faktiskt uppskatta att laga mat. åtminstone inte så länge det är en kvinna i närheten. det är hyffsat socialt accepterat att ensamstående pappor lagar mat, men de måste ju, för mamma finns inte där och kan göra det. när män lagar mat är det fortfarande ngt speciellt (eller framtvingat). antingen är han "jätteduktig" och "hjälpsam" (och vilken tur den lyckliga kvinna har som råkar ha en relation med en sån man!), eller så är det ett specifikt tillfälle (alla hjärtans dag, jubileum eller liknande) och det ses som en gåva och ngt fantastiskt att han är så omtänksam som lagar mat EN gång om året eller så är han kock och specialist, och då är det klart han ska laga maten, så det blir rätt.
--
en annan han (också hört i fikarummet) var väldigt förargad över att han minsann fick ta hand om disken TROTS att han lagat maten. förstår att det måste känts otroligt orättvist (speciellt med tanke på att det var FÖRSTA ggn han lagade mat till henne och det kanske inte ens upprepas), men han kan trösta sig med att 90% av alla kvinnor där ute vet precis hur det känns. varje dag.
2 comments:
vi tycker alla _väldigt_ synd om honom.
I ett av sina tidiga verk skrev Ernst Jünger, den tyska moderniseringsprocessens ideolog par excellence, om den postborgerliga mannen; en ädel och stark varelse med det väsensenliga behovet och förmågan att överskrida demokratins och det liberala okets kvinnliga (läs: veka) värdesystem.
Ädla män i alla land, förena eder! Ni hava ingenting annat att förlora än era bojor!
Post a Comment